3 580 km, 1 dag och 13 timmar
Har inte pratat med mina älskade norrmän på flera månader nu, men idag fick jag äntligen ett par minuter med fina Olli!
Det är liksom en utav nackdelarna med att resa och bo utomlands - du träffar fint folk som lämnar dig, eller som du själv så småningom flyttar ifrån och det innebär en massa saknad. Det konstigaste är att jag inte har tänkt på det förrän nu, men det är sant. Alla har sagt det, många har tyckt att det är jobbigt när vänner lämnar, och jag säger inte att jag inte har känt så, men oftast har det inte gjort någon större skillnad på livet. Det har flutit på som vanligt. Det är mer nu i efterhand som det faktiskt KÄNNS. Kommer man att träffas igen? Ja, det går såklart att lösa om man bara vill, men det blir aldrig lika enkelt.
Kanske tänker jag extra mycket på det just nu för att min andra halva befinner sig många tusentals kilometer ifrån mig (tydligen tar det bara 1 dag & 13 timmar att bila från Stockholm till St. Julians), och det är ganska jobbigt när det går flera veckor innan man ses. Och ibland inte ens vet när man kommer att ses nästa gång. Men det varar inte för evigt som tur är.
Finns det några fler nackdelar med att bo utomlands? Nej. Eller jo, alla bästa som man lämnar kvar hemma förstås ♥
Det jag ville säga med detta sentimentala inlägg är i alla fall att JAG SAKNAR ER! Allihopa, hela bunten och varenda en. Puss!
Kommentarer
Trackback
